I början av veckan var jag på ett seminarium om klädernas språk. Halvvägs in tipsar föreläsaren om att butiken Nitty Gritty saluför handgjorda engelska skor i damstorlek. Det känns som om han talar direkt till mig. Jag vill genast lämna rummet och springa till butiken och känna på skorna. Jag lyckas behärska mig ända till dagen därpå.
Eftersom vi är sena, (jag är tvungen att duscha, vill vara fräsch inför ett så viktigt möte) kör min vän i alldeles för hög fart och vi hinner fram till butiken i någorlunda god tid. Jag har redan varit inne på deras hemsida och kollat in utbudet och är överexalterad. Det känns som om jag återigen är på Disneyland när jag äntrar butiken.
”Så många gånger som jag har gått förbi här utan att titta in.” tänker jag.
Omedvetet börjar jag skutta fram i jakten på skorna. Medan jag irrar omkring utan att riktigt kunna fästa blicken har min vän lyckats få tag i den efterlängtade skon. Han håller den frestande framför mig som vore det godis. Jag ger ifrån mig ett tjut som får de andra kunderna i butiken att vända sig åt vårt håll. Jag tror till och med att jag dreglar lite. Det är som en dröm.
Ni som har läst mina texter vet att jag har tjatat om bristen på kvalitetsskor för kvinnor i all oändlighet. Det har varit tröttsamt, jag vet. Men också berättigat med tanke på det sorgliga och nästintill obefintliga utbudet. Hursomhelst, nu var tillfället kommet då jag skulle få som jag önskade. Jag var i extas.
Jag slänger mig över skon som han håller framför mig och skuttar fram till skinnbänken, är nära att snubbla när jag i farten sliter av mig de skor som jag har på mig för att för första gången prova ett par Church´s i min storlek. Annars brukar jag trippa runt i manliga vänners finskor när tillfälle ges, något som inte alltid uppskattas.
Mina händer darrar och jag har svårt att få upp den dubbla bostonsnörningen (!). När jag äntligen får på mig skorna är de alldeles för jäwla stora. För ett ögonblick blir jag alldeles kall om hjärtat.
”Tänk om de inte finns i mina storlek!” skriker min hjärna.
Det hjälpsamma butiksbiträdet Erik går iväg för att hämta ett par i mindre storlek. Jag märker att jag inte kan sitta still, reser mig upp och börjar på måfå att titta på alla de vackra kläderna, men jag kan inte koncentrera mig. Det enda jag tänker på är skorna. Jag erinrar mig en reklambild för Church´s där en elegant sko är placerad mitt i en bokhylla bestående av gamla böcker och ryser till av välbehag.
Det känns som om Erik är borta i en evighet, men när han väl kommer med skorna och jag tar dem på mig sitter de som smäck.
”De är som gjorda för mig!” tänker jag.
Nu kan jag absolut inte hålla mig längre, utan börjar skutta runt, dansa och hoppa som en idiot på knark. Erik och hans kollega tittar roat åt mitt håll medan min vän tittar på mig med ett stort leende.
”Jag är så lycklig!” utbrister jag till alla som vill höra.
Efter att ha hoppat upp och ner ett tag, skriker jag till Erik:
”Jag tar dem!” och tänker samtidigt att det nog var ett ganska onödigt konstaterande då det klart och tydligt framgått att jag varit intresserad av att köpa de fina skorna.
När jag börjar förhandla om priset (att pruta är halva nöjet) tycker min vän inte att det är någon idé med tanke på hur uppenbart jag har visat att jag vill ha skorna, till varje pris.
Medan Erik slår in den stora summan i kassaapparaten och jag knappar in koden, knyter jag högra handens fingrar och riktar nävet mot honom. Han tittar upp frågande och jag utbrister:
”Hit med den!”
Han slår sitt näve mot mitt och jag känner mig stolt övernördig. En coolare high five helt enkelt...
På väg ut ser jag att ingen annan befinner sig i butiken, de har hunnit stänga utan att jag har märkt det.
Efteråt känns det som om jag just avslutat en sexakt. Det känns som om jag på de drygt tjugo minuterna som vi var inne i butiken gjorde av med hela dagsbehovet kalorier. Jag är svettig, känner ett bedövande lyckorus och är extremt hungrig. Plötsligt längtar jag efter en fet cigarr.
Jag får hålla mig för att inte nypa mig riktigt hårt, det känns fortfarande som en dröm där jag går med den gröna skolådan i famnen. Lådan med de vackra skorna får ligga i mitt knä hela vägen hem. När jag går och lägger mig kan jag inte låta bli att ställa skorna inom räckhåll från sängen.
Tack så jäwla mycket Nitty Gritty! Hade butiken varit en människa (vuxen) hade jag lätt legat med hen av ren tacksamhet.
